SB: "Jag dog lite grann, kan du ringa efter bilen som kör döda saker till Naturhistoriska riksmuseet?"
LB: "Ring, ring, hallå, är det bilen som kör döda saker till Naturhistoriska riksmuseet? -Jaa nu kommer jag"

SB: "Nu dog jag"
LB: "Hej, hur mår du? Ska jag köra dig till Naturhistoriska riksmuseet?"
SB: "Ja, men stå inte på mitt skelett!"

SB: "Allt som var dött låg Här, och då kom det några och skulle titta på det döda."
LB: "Ojojojojoj, nu håller jag på att dö också, kan du ringa till Naturhistoriska?
SB: "Ja då, nu åker vi."

SB: "Och till slut kom dom med lastbilen och körde iväg dom, men först skulle de laga till köttet. Men titta där ligger ditt skinn, och mitt skinn ligger här!"

LB: "Snart kommer jag att bli gammal och dö, jag håller på att dö nu, kan du ringa efter lastbilen?"
SB: "Det är ju jag som är lastbilen, jag kommer nu."

LB: "Titta jag kan gå när jag är död, tralllallalla, jag kan gå när jag är död!"
SB: "Oj, nu är det alldeles fullt, hans skellett får flytta sig och doms också. Det minsta tog de hem till kött, skinnet har de sparat."

SB: "Nu kommer lastbilen och kör oss till mat, jag har det stora skelettet också."
SB: "Nu bär de köttet och skinnet. Köttet och skinnet tar de hem till julemat..."

SB: "Spök-monster skinka!"

...

Det är ganska kul att smyglyssna på sina söner ;)