Hemma fast långt bort

Jag har inte använt den här bloggen på väldigt länge, men nu är det nog dags igen.
Sedan sommaren 2010 bor vi mitt i Texas i en sömnig liten stad, stor som Linköping ungefär, där allt kretsar kring stadens stolthet: Universitetet.

Det är inte längre bara Storebror och Lillebror som är hemma hos mig utan också Minibror och så Jora förstås - alla brödernas Lillasyster.

För alla er hemma i Sverige som undrar vad vi gör och hur vi mår - varsågod! jag ska försöka att skriva några rader emellanåt och kanske lyckas jag också med konststycket att få några bilder att komma in mellan alla bokstäverna.

Nu är det i alla fall natt här, så det får bli en annan dag.

/Malgomaj , i den Texikanska halvöknen långt långt från vatten

Storebror berättar:

Igår plogade jag med Lillebror. Och när vi plogade så plogade vi inte hela gården utan bara "vägar". Och vi plogade pulkabacken. Och sen så åkte vi pulka. Och sen så plogade vi en väg i den djupa snön på ängen. Och sen så skottade vi på altanen och under altanen! Och sen så lekte vi "hotell på jobbet".

Malgomaj bli gammal ;)

Ibland är det kul att bli gammal! Till exempel när man får tårta och presenter på sängkanten och alla sjunger.

Ur barnamun

Mamma ligger i sängen och är sjuk, jätte-förkyld, snuvig och febrig. Från vardagsrummet, som ser ut som en blandning mellan "Hauptbahnhof" och bombnedslag hörs följande dialog:

LB: Jag är snäll med dig (ger SB en bit till tågbanan), för jag vill att du ska vara snäll med mig!
SB: Mm, om man är snäll med nån så blir den snäll tillbaka.
LB: Det är därför jag är snäll med dig...
SB: "Allt vad ni vill att människor ska göra för er det ska ni också göra för dem."
LB: Den har jag hört många gånger.

Ibland vet man inte om man ska dö av stolthet eller skrattanfall ;)

Svanar vid stranden oktober 07

Svanar vid stranden okt07
Originally uploaded by Malgomaj

För ett par veckor sedan såg vi en hel svanfamilj nere vid stranden. Vi stod i en kvart och såg på hur de putsade sina fjädrar. Båda sönerna var mycket fascinerade.

En månad senare...

Idag har det regnat hela dagen. Charlotte Mason tyckte att barn ska vara ute 4-6 timmar varje dag med tjänlig väderlek och minst två timmar övriga dagar. (Tjänliga dagar är alla dagar från mars till oktober, i England där hon bodde...) Nå det är fortfarande oktober, så jag antar att hon inte alls skulle vara nöjd med de 1,5 timme som vi lyckades vara ute idag. Men för min del är det klart bättre än ingenting!

Som de flesta antagligen märkt på ett eller annat sätt, så har vi numera normaltid/"vintertid" igen. Och med vintertiden kom mörkret! Båda pojkarna frågade mig flera gånger under eftermiddagen varför det var så mörkt ute. Lillebror undrade till och med om det skulle bli ljust på natten istället eftersom det var så mörkt fast det var dag!

SMHI har lovat fint väder tills på torsdag, jag hoppas att de har rätt.

God natt! Imorgon ska vi titta på en ny lägenhet. Men visningen är väldigt tidigt, så nu får det vara kväll.

Malgomaj

SB: "Jag dog lite grann, kan du ringa efter bilen som kör döda saker till Naturhistoriska riksmuseet?"
LB: "Ring, ring, hallå, är det bilen som kör döda saker till Naturhistoriska riksmuseet? -Jaa nu kommer jag"

SB: "Nu dog jag"
LB: "Hej, hur mår du? Ska jag köra dig till Naturhistoriska riksmuseet?"
SB: "Ja, men stå inte på mitt skelett!"

SB: "Allt som var dött låg Här, och då kom det några och skulle titta på det döda."
LB: "Ojojojojoj, nu håller jag på att dö också, kan du ringa till Naturhistoriska?
SB: "Ja då, nu åker vi."

SB: "Och till slut kom dom med lastbilen och körde iväg dom, men först skulle de laga till köttet. Men titta där ligger ditt skinn, och mitt skinn ligger här!"

LB: "Snart kommer jag att bli gammal och dö, jag håller på att dö nu, kan du ringa efter lastbilen?"
SB: "Det är ju jag som är lastbilen, jag kommer nu."

LB: "Titta jag kan gå när jag är död, tralllallalla, jag kan gå när jag är död!"
SB: "Oj, nu är det alldeles fullt, hans skellett får flytta sig och doms också. Det minsta tog de hem till kött, skinnet har de sparat."

SB: "Nu kommer lastbilen och kör oss till mat, jag har det stora skelettet också."
SB: "Nu bär de köttet och skinnet. Köttet och skinnet tar de hem till julemat..."

SB: "Spök-monster skinka!"

...

Det är ganska kul att smyglyssna på sina söner ;)

Äntligen friska igen!

Igår var den första dagen på länge som vi alla var friska. Först har jag varit förkyld i över två veckor och sedan fick storebror vattkoppor. Det kliade förstås, så förra veckan sov vi dåligt både han och jag... Men igår var det fart igen. Vi såg dagisbarnen ute på vår gård på förmiddagen och skyndade oss ut för att leka med dem. Roligt, men jag får ont i magen av att se 2-5 åringar med så sorgsna ögon, gråta mammaaaaaa! när de blir ledsna, men ingen mamma kommer, knappt ens en dagisfröken. En liten pojke ville inte vara med och gunga eftersom han "väntade på mamma", men det var ju flera timmar kvar tills mamma skulle komma igen!

Eftersom Storebror fortfarande har sår över hela kroppen efter vattkoppor som han kliat sönder, så gick vi inte till simskolan igår.

Idag är det tvättstugan, igen, förra gången "rymde" ungarna till dagis, medan jag var nere och hängde tvätt. (Det är över trettio grader varmt i vår tvättstuga, så det går inte att tvinga dem att vara där nere hela tiden, tyvärr!) Vi får se hur det går idag...

Ha en bra dag - det ska vi försöka ha!